Verkligheten

Att landa på det Skånska plattlandet efter många, långa och soliga dagar i de Franska bergen och dessförinnan en bragd på längdskidor....

Ja det är en rejäl käftsmäll för både själ och huvud.

Det har liksom tagit veckan att komma in i normalläge. 

Tog en lugn liten 12'a i tisdags för att mjuka upp stela ben och rygg efter 20 timmar i bil.

Denna, relativt inbitna löpare och ännu relativare vältränad dito, fick böja sig för verkligheten och lägga in, inte en eller två, utan hela tre (!!!) gångpauser, för att jag helt enkelt var så stel att det inte fanns andra alternativ, förutom färdtjänst då...

Sträckningen på baksida lår från Vasan, sitter i och visar inga tendenser att ge sig.

           Känns långt till toppen nu!:))

Från att ha startat morgnarna med en liten Randonné, som fransoserna säger, upp för att möta soluppgången före alla andra, till att försöka smyga med lunchen i solskenet på trappan för att slippa stirrande blickar när man äter...

          "Kakor??? Utan oss????"

Minsta lilla prassel så kommer de! 

Ja, två galet skilda sorters tillvaro, men lika härliga på sitt eget vis.

    Man får aldrig va ifred! Tack och lov:))

Livet är roligare med roliga djur! Och äventyr! Och vänner! 

Ser fram emot att få ordning på träningen, huvudet, trädgården, huset, tvätthögen, bankkontot, djuren, killarna, garderoben och allt annat, så det blir så där perfekt som det alltid brukar vara...

Trevlig helg!