I dag slog vi alla rekord!

Och 12 timmar senare var den rekordlånga rundan slut. 

Vi har ju snackat om att hitta lite nya långrundor, men det här var inte riktigt vad vi tänkt oss. 

Det började så där kl 15. Lite halvtrötta efter den gemensamma lördagkvällen bestämde vi oss att ta en riktigt go "återhämtningsrunda"'på Kullaberg. Långsamt lunkade vi på och njöt av känslan av att det börjar bli vår på vårt fina berg. En och halvtimmes fullkomlig njutning hade vi framför oss.  Mums!

Men snipp, snapp, snut efter 12 minuter var första epoken slut. 

En liten hal pinne satte krokben för fortsatta "festligheter" på berget. 

KNAAAK....och där låg A och kved i en lövhög. 

Inget ovanligt med det egentligen. Det har faktiskt hänt ett antal gånger tidigare men det fanns dessvärre en eller faktiskt två väsentliga skillnader. Knaaaket och det faktum att det var helt omöjligt att stödja på vänsterfoten. 

Bara så där....på platt mark???

Som så många gånger tidigare var jag glad för min noga, utvalda, björn-starka kompis. 

Hej och hå. Upp på ryggen på bästaste P och sedan blev jag buren ned för berget

Tack P!

Efter en hel del kånkande och stånkande (A) så satt vi slutligen i bilen i full fräs in mot akuten. 

Röntgade och klara väntade och väntade och väntade och väntade vi på röntgensvaret och hann ställa en hel del diagnoser. Svullnaden minskade något och vi började oroa oss för att vi åkt in helt i onödan och att det var en "simulant" som legat i skogsbacken och gnytt. 

Men livet är ju roligt nästan jämt...

...och bjuder som bekant på de mest märkliga överraskningarna. 

Hej vad det går i kulverten!

Denna första gång höll inte vår egen ställda diagnos. Röntgenplåtarna visade ngt helt annat än vi ville se.....fibula av

 :(((((

Eller elefantiasis....bläääää och blåååå

Nu bröts det ihop till höger och vänster.

SPIKAR? GIPS? När ska vi springa nu då??? Och bada?? Och hur 17 ska jag få på mig brallor om de gipsar? Och jag vill inte operera...vill inte, vill inte!!!!

12 timmar senare dök läkaren upp med den slutliga domen.

Fibulabenet av, stabil fotled, linda, kryckor och ingen belastning i 6 veckor. Inga spikar, inget gips!!! 

Yihaaa! Värt att fira. Ofantlig tur i oturen. 

Och nu då....??

Ja, det tål att tänkas på men livet har ju som sagt alltid spännande överraskningar att bjuda på så det här blir bra. Vi är ju trots allt redan en hel dag närmare en läkt fot nu. 

Men ett viktigt "Kom ihåg" : Spring ALDRIG så sakta så du inte har styrfart...rundan kan bli så förfärligt lång och ganska oväntad då.

Mot nya äventyr!

/ Team A&P