Målbild eller MÅLBILD?

Eftersom man vilat sig iform numera, så kan man ju fundera en himla massa på olika saker här i livet... Huvudet kan ju som bekant både hjälpa och stjälpa.

Mitt är starkt och vältränat på båda håll.

Kullamannen vårlöpning i år blev inte av, men man fick minsann ett toppen erbjudande ändå! Man fick sig en påminnelse om att leva nu och lyssna på en av de bästa jag vet!

Mannen med historier och anekdoter som inte många kan mäta sig med!

Rune Larsson, #löparlarsson, denne härlige man som vi fick en helkväll med i Transylvanien för några år sedan...

Över ett lass med mat och en pava rött levererades det historia efter historia, från buskarna i Trollhättan, via världshav, sjukhussängar, hästhagar till hur man tar sig hela vägen in i mål.

För det är ju det det handlar om för de flesta av oss glada amatörer! Att ta sig hela vägen in i mål med flaggan i topp!

Idrottspsykologi på Svenssonnivå!

Men trots det, lika förbaskat raffinerat att lära sig att tänka på rätt sätt för att leverera det man vill!

Att hålla fokus!!! Att inte släppa fokus, bara för att man kanske glömt vart man var på väg, eller det blev lite jobbigt...

Så att höra Rune stå och berätta att hans målbild på Spartathlon(245,3km mellan Athen och Sparta) var att ta sig hela vägen in i sjukhussängen och få dropp! För då hade han gett allt!!! Ja, det får ens egna mål att likna lite amatörmässiga lottovinstmöjligheter... 

Där ligger han, till vänster i bild, skakandes hand med vinnaren!! (RL placerade sig 4 första gången. Han sprang det 9 ggr..)

Så jag som tycker att jag är en fena på min egen motivation, måste kanske bekanta mig närmare med den svenska sjukvården :))

 Anna har ju liksom helt plötsligt lyckats!! haha!!