måndag 6 juli 2015

Simtävling anyone?

Jag gillar att röra på mig! Att vara ute är bäst i världen, och havet är en av mina två stora kärlekar i livet! 
Den andra är bergen...

Så på min väg mot en toppad Tjejklassiker så måste jag bada.
Det gjorde vi igår!

Den här lugna svängen med hopplös motström 2cm under den lugna ytan, var allt vi måste klara av.
Västerdalälven, vacker och klar denna dag!
Hela vägen in i mål... Men för en smått feg badare med preferenser som lutar mot det friska Västerhavet och en härlig sandbotten, så lurar det både ångest och mycket pannben bakom beslutet att kasta mig i här.
Att simma är inte det jag gör bäst. Eller ens näst bäst, eller alls...

Men igår gjorde jag det!!!

Så efter att i nästan ett halvår gått och peppat mig själv mentalt att jag faktiskt måste stiga i, så är jag nu på The flip side:))

Tjejklassikern kommer i alla former... Något som blir extra tydligt när vi alla tar på oss våtdräkten! En härlig blandning entusiaster och en lika härlig blandning anledningar till varför vi är här.

Trots att den här lite slankare varianten absolut inte ville bada i älven, så var vädergudarna med mig. För man blir duktigt motiverad att hoppa i när det är närmare 40 grader i solen och man står iklädd en svart våtdräkt...
Älven var som en dröm!

Kvällen före vårt dopp så satt vi över en flaska vin och försökte peppa varandra. Något som känns så knepigt när det är ett lopp som man liksom inte kan påverka. Man kan bara simma på!
Man kan bara hoppas att man fixar det bra, för att som den synnerligen klene simmare jag är, så vet jag inte riktigt hur det står till med min prestationskapacitet.

Min reskamrat fick dock en snilleblixt och 
sökte bröstsim-how-to-do-it videos på you-tube!!
Där satt vi! Lyssnade, ivriga på att uppfatta vad som skulle vara den bästa lilla hemlisen! Lösningen på simningens gåta!

Två glas vin och fjorton videos av bröstsim i ren perfektion senare, så somnade vi lite laddade och spända på morgondagens äventyr.

Så när startskottet gick plumsade vi med smått ökad förståelse. Vilket jag faktist tror hjälpte marginellt! För att jag hade något att fokusera på i huvudet. En känsla och en bild.

Därför var det med lite mer kraft i tagen som jag drog förbi ganska många! Lite jobbigt att behöva simma ut från bryggorna för att komma bort från alla sparkar och armar, för där drog strömmen tag i en direkt. 
Men med krut i armarna så gick det. Fick sakta ner ett antal ggr för att samla andningen, vilket är det svåraste, för att sen orka köra på.
Knepigt men en vacker dag ska jag lära mig på riktigt.

Gick i mål, tveksam på min tid. Gissade 23 eller 24 minuter, min klocka glömde jag att starta, men min käre pappa som har järnkoll, ringde inom minuten och levererade fantastiska 21.38!!!
48 sekunder bättre än sist!
Så glad att jag klarat piska mig själv!!!
Min allra värsta fiende hade jag vunnit över!! 

Två glada simmare med medaljer runt halsen! 
Den gula ledarmössan gjorde susen... 

Tack för ett fantastiskt roligt sällskap och ett äventyr utöver det vanliga min kära reskompis!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar