Äntligen tillsammans igen!
Några veckor och några franska berg senare fick vi då äntligen slänga oss på rygg i den ljuva ramslöken på vårt älskade Kullaberg.
Himlen ovanför var lika oändligt vacker som havet runt omkring. Nyheten hade nått oss att Kullamannens Dödens Zon kanske går i graven i år och där någonstans liggandes i ramslökens vagga föddes ett par alternativ ifall det nu är så att bergets fruktade nordsida måste få vila i år. Kan Ultran "Himmel, hav och helvete" vara ett alternativ eller måste vi helt sonika bege oss till den franska sydkusten och springa? Eftermiddagssolen färgade omgivningarna alldeles gyllene och vi förundrades som vanligt över att varje besök på berget gör oss så där nästan lite löjligt lyckliga.
Spelar liksom ingen roll hur många gånger vi sprungit på Kullaberg. Känslan av förälskelse infinner sig lika starkt varenda gång.
Stillhet och tystnad vid Ona mosse. Det här är en oas som måste bevaras till varje pris.
Här finner vi nämligen något för alla våra sinnen och pulslägen.
Och när vi på vägen hem, uppfyllda av intryck och bakluckekaffe, inte trodde att det fanns mer söndagshärligheter att hämta toppades dagen av en "dubbel-regnbåge" som letade sig ner över de skånska fälten. Naturen visade sig verkligen från sin allra bästa sida den här dagen.
Tack allra käraste P för ännu en ljuvlig söndag!
Nighty! /A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar