Hon inspirerar och pushar mig, lyssnar på gnäll, klagan och skrattar, skämtar och tar mig på sisådär lagom mycket allvar att jag alltid håller mig på jorden, stabilt och tryggt...
Hon håller med mig när jag har hetsiga åsikter och sen ger hon mig kaffe...eller vin och choklad...
Ja, en klokare vän får man leta efter!
Då får jag ringa min hare!
M, som jag aldrig i mitt jordeliv kommer att kunna springa ikapp, som liksom bara flyger fram och jag är dömd att alltid bara se hans förbannade gula ryggtavla...
Så denna goa fina fredagsmorgon stämde vi möte i skogen uppe på Svedberga kulle. En lätt runda med lite satan-i-gatan intervaller för pannbenets skull.
Fåglarna kvittrade alldeles vansinnigt och lyckade nästan överrösta dånande hjärtslag och flås!
Vad mer kan man önska?
Kotteplockaren och hans kompis P, som tar ut sig så att de inte kan hålla räkningen till tvåsiffrigt...
Tur att skogen har resurser!
Tackar för dagens känga och ser så mycket fram emot fler!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar