Som vi har väntat på denna dag!
Ända sedan vi landade på svensk mark efter fantastiska dagar i Transylvanien faktiskt!
Ja, det är inte klokt men vi har faktiskt inte lyckats träna en ända gång tillsammans sedan dess...galet!
Fyra veckor utan sin bästaste träningsbuddy...värre än så blir det liksom inte.
Som två kalvar på grönbete släpptes vi ut på ett soligt, färgsprakande berg!
På lyckliga ben kastade vi oss iväg inte ont anande om att Engländaren, ja alltså inte Ps make, utan den engelska stormen (som skulle komma först i morgon) skulle överraska oss 4 kilometer senare.
Men vad är väl en storm...lyckligare än så här blir man knappast.
Regn, blåst och löv upp till knäna.
Ljuva, ljuva liv!
Äntligen zuzammen på Kullens sydsida!
När det regnar och blåser och klockan närmar sig fyra (vintertid) blir det väldigt mörkt på Kullabergs nordsida så vi la om rutten en aning för att komma tillbaka så helskinnade som möjligt.
Med 1 stycken stukad fot och blöta in på bara kroppen kunde vi ännu en gång konstatera att man inte behöver mycket mer än en runda på berget, sin bästaste träningskompis, en kopp kaffe och en varm gammal Audi.
Ja....det är klart ett och annat ägg är ju inte så dumt det heller!
Tack P för helgens höjdpunkt!!!
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar