Det var ju då inte första gången det hände, och alldeles säkert inte den sista, om vi fortsätter som vi gör och inte sällar oss till mängden och fikar när vi ses istället!
Så efter högläge, Dauerbindor, balansövningar, rörlighetsövningar och ett obändigt glatt humör efter bergsturen, så var det dags att trotsa råd och rön än en gång.
Foten är en lite snyggare nyans nu, men känns sjysst och lindad och med strumpa på, så ser man ju inte att den är blå!
Eftersom jag numera lider av ett mycket större handikapp än en dumfot, (måste ha A med mig )så föll jag för ett gammalt trick, som inte brukats sen år tillbaka.....musik i öronen!
What can I say? Det var ett tag sen iPoden fick va med... Jag tänker inte lämna ut mig och min dåliga musiksmak, men jag kan säga att det var en lite överraskning att inse att jag brukade springa till Erasure och Eric Gadd!!! Inget fel med någon av dem, men till löpningen??? Ärligt!
Nog om det. Foten var nöjd, steget lätt och P långt ifrån stukad! Döm om förvåningen när man kommer hem, efter en behaglig runda i lugnt tempo...
Vad sjutton hände med pulsen???
Kände mig inte det minsta ansträngd och dunkade in som max 191! Wtf?
Så lite stukad blev jag nog trots allt...
Måste bara sälja in mina favoriter för alla väder och alla tillställningar! Houdini rockar alltid, men med de här har det gjort något outstanding för alla oss fryspellar som även ibland kan behöva nåt att torka tårar och annat med.
Avslutare får bli en tittar fråga....
Vad är det sinnesjukt mest irriterande som händer en trött löpare efter passet? Som man aaaaaaaaldrig verkar lära sig!
Kolla in och tala om för mig vad problemet är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar