Här står då den del av mitt hjärta som är sann, inbiten och tveklöst mest framåt och med ett pannben av stål!
Här ligger min finaste kille och avkomma, och kämpar livet ur sig för att bli en simmare! Något som har visat sig vara rena rama helveteshålet för en annan...
Att cykla och springa! Springa och cykla! Alla vrålar: Triathlon!!!
Jag, P, kan inte förflytta mig framåt i vatten! Jag kan överleva, hämta surfbrädan, bada, tvätta mig, blanda drinkar med fruset dito, simma från A till B utan tidtagning, är en fena på sport på vattenytan... Segla, surfa... U name it...
MEN sen är det stopp! All kraft, envishet, jävlaranamma, pannben, bit-ihop-och-gör det och allt annat som man kan applicera på denna situation...går fet bet på simning!
Why oh Why?
Min finaste bästaste evighetskompis, Y, är elitsimmare, numera masters i USA, min andra radarpartner, M, har svenskt guld i samma sketsport...
Så än en gång... A är och förblir min finaste lekkamrat, för vi är lika hopplöst förlorade i badet som vi är taggade, envisa och galet lyckliga i bergen!
Over and out/happy Sunday
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar