Det känns som att massera ben. Stenhårda benbitar!
Dessa ord fick P höra hos massören idag, när hon skulle knyta upp lite knutar.
Efter att ha tagit i från tårna och med ren rå viljestyrka flyttat den ena foten framför den andra i 10 vackra soliga och varma km, så skulle den lokala plågoanden besökas...
Jo tack!
Skrek och svor, bönade och bad.
60 minuter senare så formligen rasade jag ut genom dörren hos Painkiller.se
och tog mig på okontrollerbara ben ut till bilen.
Någon som känner till kriterierna för färdtjänst?
Faktum är dock att massagen hjälper.
Blodet kan flyta på och hjälpa till med en hackande återhämtning.
Livsandarna återvänder!
Ont ska med ont fördrivas heter det som bekant!
Så nu ser jag fram emot en härlig solig helg med mycket spring i benen
Förhoppningsvis en stund med en saknad lekkamrat..på bästa stället!
Löpning med dopp! Slår alla aktiviteter!!!
Until next time...
//P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar