Hemma i bergen!

Sitter med morgonkaffet och tittar på när solen går upp över min absoluta favoritutsikt...
La Masse massivet strax väster om Val Thorens.

Två ordentliga skiddagar i benen och kan lite äckligt nöjt konstatera att den där benövningen, utfall, som vi pushat för i tidigare inlägg, är precis så sjuuuukt bra som vi påstått!
P är en inbiten gammal telemarksräv, duktigt van vid träningsvärk och slitna ben, med andra ord:) och döm då om hur lycklig man kan bli när benen håller måttet!

Den största utmaningen är annars för tålamodet... Att lära en 4-åring, med exakt samma temperament som en själv, att åka skidor, det kräver sin kvinna.........
Med andra ord överlåtes stora delar av det ansvaret till maken. Och ESF, den franska skidskolan..
















Igår var första dagen i skidskolan för vår lille skidkung. Nöjd och glad hämtade vi honom efter några egna timmars stora åk. Så efter tre dagar på skidor på, vad man kan kalla ganska nya skidben, frågade P honom imorse om han var trött i benen? "Varför frågar du det?" Ja, varför får man för sig att fråga något så korkat? Ha! Där fick man för det...

Dagens övningar ser ungefär ut som igår, ska glida över kammen över byn för att reka en alldeles fantastisk glaciär, Glacier du Bourgne, som vi tänkte smyga upp på imorgon.
Den ligger så där toppen med nord sida och som en stor bulle att bara gotta sig av, full med kall fluffig snö!
Eftersom man måste ta sig dit för alldeles egen maskin, läs klättra och stighudar, så är det inte alls så trångt:)).
Tystnaden är bedövande och det enda fokus man har är att andas och ta nästa steg, vilket kan vara nog med utmaning på 3000 meters höjd...
Att få några sådana åk på ett år, slår högre än varje dag, en hel säsong, i pist. Att få sitta där, ensam, på en bergstopp, när allt man hör är lyckan som vrålar i öronen....
Återkommer med bilder och kvalitetsbedömning!

Extrem PT's i makens design. De bästa jag haft, alla kategorier!