Eftersom att P inte är den inbitna cyklist som hon skulle vilja, så straffar det sig vanligen precis exat så här varje gång som ett pass ska köras! Öser på så att håret raknar.
Glädjande var i alla fall att knäet höll måttet även under ordentligt motstånd! Då blir man lite extra glad, för längst bak i skallen sitter ju en lite fegis som bromsar en när något känns lite knepigt....
Fegisen var tyst och tuffingen (läs P), fick klappa sig på axeln efter en härlig insats! Bättre sätt tt vakna finns ju faktiskt inte! Att få blåsa ur kroppen first thing!
Sen var det bara dags att stajla om och gå på nästa jobb....
 |
| Alldeles förskräckligt lyxigt att få jobba här idag! |
Och sen ovanpå det så hade jag packat lunch att äta i bilen mellan två kunder... Aaaahhh! Detta ljuva liv man ska leva:)
Inget att klaga på idag heller alltså! Liiiite synd att jag glömde kaffet, men det brukar A stå för, så jag får skylla mig själv att jag inte tänker... Borde göra det oftare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar